Gråa blöta höstdagar 

Vita snöiga nätter kommer

Som gammal själ jag numer är , färdas från stad till stad .

Hjärtat vill hem, till trygghet.

Kroppen vill vila, i behov den är.

Själen mår dåligt, samvetet åsidosätts!

Snart får jag vila , samvetet fri för all framtid.

Köra bil, kan med tiden föra med sig att det blir knasiga egenheter!

Kommer på mig själv att sitta i bilen och prata högt, något enstaka ord.

Nån lösryckt mening som kommer fram på tungan.

Skakar på huvudet, tänker tyst för mig själv, vad håller du på med egentligen!

Stirrar rakt fram apatiskt , registrerar trafiken framför mig, men samtidigt frånvarande, långa stunder. Kör med robotlik teknik, kopplar ifrån hjärnan.

Kopplar ifrån livet, apatiskt närvarande ...

Livet, då allvaret hinner ikapp!

Köra bil, kan med tiden föra med sig att det blir knasiga egenheter!

Kommer på mig själv att sitta i bilen och prata högt, något enstaka ord.

Nån lösryckt mening som kommer fram på tungan.

Skakar på huvudet, tänker tyst för mig själv, vad håller du på med egentligen!

Stirrar rakt fram apatiskt , registrerar trafiken framför mig, men samtidigt frånvarande, långa stunder. Kör med robotlik teknik, kopplar ifrån hjärnan.

Kopplar ifrån livet, apatiskt närvarande ...

Livet, då allvaret hinner ikapp!

Tankar , vardagen i och ur en kappsäck.

Jag försöker leva!

Andas och försöka tänka bort värk och negativa tankar.

Hoppet att morgondagen går fort, att hemmet skänker frid och säkerhet.

Resande ensam i livet ,skänker ingen trygghet och glädje.

Jag försöker endast att vara , fungera, det är ett mål.

Med en vägg, som kommer närmare, utan att vika undan.

Kan inte komma undan, kursen är inlagd på autopilot.

Livet av vedermödor och oförstående människor , skuggor i fjärran om man så vill , drar en ner i mörkret med Mammon som bisittare.